Fredag.

Såg just "Den andre systern Bolyen" (eller vafan den heter). Den fick mig att sakna en person som inte ens finns. Jag vet inte varför/orkar inte ägna tid till att fundera ut varför. Man går liksom runt och lever sitt liv, och så helt plötsligt kommer allt upp till ytan igen. Bara sådär. En kukig hollywood film med Hora/Madonna komplex. Men det är okej.
Jag drömmer om dig. Alltid samma dröm. Det känns som att jag har blivit lurad, helt plötsligt så finns du bara. Kommer mot mej med ett leende som om inget hade hänt. Jag blir helt förskräckt. Du tycker jag är knäpp, vill göra mej glad, förstår inte varför jag är ledsen över att du inte finns, jag ser ju själv att du finns, du tycker jag är konstig. Jag känner mej dum. Tänker att det är mej det är fel på, att jag måste drömt att du var död. Du säger till mej klart och tydligt "men linnéa, JAG FINNS", och jag svarar "förlåt, jag vet, jag är störd i huvet" sen ler du mot mej som om du betraktar mej på avstånd, och du går iväg, försvinner. Bara sådär. Sen vaknar jag, och för nån millisekund så vet jag inte vilket som var drömmen och vad som är verklighet.

Det var bra att jag skrev ner det. <3
/ Linnéa